Sedan jag fick samtalet om min värdfamilj har det nästan varit det enda jag kunnat tänka på! Av bilderna som familjen skickade på sitt hus, mitt rum, duschen och när de står framför en ladugård med hästar, tror man att det är ute i ingenmansland. Att deras hus ligger på flera kilometers avstånd till nästa, men så var det såklart inte. Idag har jag utvecklat min research med spionhjälp av Emma, vi tog oss in i området, tog en promenad och hittade tillslut mitt hus. Det är knappast någon håla på nischen, det ser ut som en mysig liten amerikansk stad. Men vem vet, skenet kan bedra. Hoppas inte!